Tag Archives: Normer och värden

Appar och specialpedagogik

Anneli Forsberg från SPSM föreläste igår på kursen ”Att möta barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” i Arvika om IT-möjligheter. Hon visade på att fördelarna med att använda IT i förskola och skola är att barnen och eleverna får:

  • Bättre självkänsla
  • Ökad delaktighet
  • Nya vägar till lärande
  • Fokuserad koncentration

Här är hennes app-tips:

 

Ritprata

Med gratisappen ”Ritprata” kan du skapa skrivna och ritade berättelser som kan används för att förklara situationer eller hur andra tänker och känner. Med hjälp av text och enkla bilder kan du förklara situationer, sammanhang, förtydliga socialt samspel och känslor.

Appen är enkel att förstå och använda.  Från appens startsida kan du sparar alla dina skapade berättelser i form av böcker. Den skapade boken kan läsas, redigeras eller skickas via mail. Man kan sedan skriva ut böckerna som man mailat om man även vill ha böckerna i pappersformat.

Ritprata kan t ex användas för att skapa sociala berättelser, visuella flödesscheman eller  seriesamtal, vilket är metoder som personer med autism ofta använder och appen ges ut i samarbete med ”Stiftelsen Autism”. Men naturligtvis kan alla barn och elever vid något tillfälle ha nytta och hjälp av att ”Ritprata”. Jag tycker att man kan använda ”Ritprata” när det uppstår konflikter i gruppen eller klassen och man gemensamt behöver komma fram till hur man ska lösa konflikten. Bilderna man gör i appen kan man sedan skriva ut och ha uppsatta på väggen så att all ser och kommer ihåg vad man kommit fram till.

Eftersom appen är enkel att använda är den bra att ha till hands om det händer något oförutsett och man snabbt behöver förtydliga och förklara och även yngre barn kan förstå och vara delaktiga i alla steg när man ”Ritpratar”. Appen passar alla åldrar, från förskolebarn till vuxna. Det jag saknar i appen är att kunna redigera texten, t ex förstora eller ända hur långa raderna ska vara. När jag först såg streckgubbarna tyckte jag också att det hade kunnat vara fler, t ex streckgubbar som sitter ner, men å andra sidan kan man enkelt rita egna streckgubbar.

Här har jag provat hur appen fungerar:

”Ritprata” kan man även göra med papper och penna. Fördelen med iPad tycker jag är att materialet är lätt att hitta och alltid finns på exakt samma plats, något som kan vara till hjälp för personer med autism. För personer som använder böckerna som hjälpmedel kan det vara positivt att ha böckerna både i iPad och i papperformat. Tappas pappersformatet bort kan man enkelt skriva ut ett nytt exemplar om man spar böckerna även i datorn.

www.ritprata.se kan du läsa mer om hur man kan förklara och förtydliga med hjälp av att ”Ritprata” och om appens funktioner.

Barns inflytande över dokumentationen

Sara Elofsson på Förskolan Lyran berättar här om att använda digitalkamera för att dokumentera barns lärande och vad som kan hända om man frågar om man får ta kort och barnet säger nej:

Från början var det något i E och lilla P:s diskussioner som gjorde mig intresserad så jag beslutade mig för att dokumentera situationen. Jag tänkte skriva ner deras funderingar, hur de tänkte, resonerade och vilka bokstäver de kunde. Lärde E lilla P eller tvärtom, hur gjorde de? Efter en liten stund frågade jag om jag fick ta kort på dem tillsammans med pusslet men då sa pojken nej.

 Ok, svarade jag. Vill du ta kort?

Ja! Svarade E.

Han började med att ta kort på pusslet, efter att jag visat vilken knapp han skulle trycka på. När vi tittade hur kortet blev så var hans finger med i bilden. Jag visade hur man kunde hålla kameran och tillsammans fann vi ett bra sätt för honom att ta kort. Han fortsatte att ta bilder och när vi kollar på bilderna så är inte allt med på bilderna. Jag visar honom hur man ska titta i kameran och hur man håller upp den. Han tar fler bilder, en del på mig (inte lika kul men vad gör man inte för de små liven) och det sista kortet han tar, blir en bild på ett av barnen som sitter och målar. En helt perfekt bild. Han lärde sig även att se på korten han tagit och sen växla för att kunna fotografera igen.

Veckan efter frågade jag pojken om han ville följa med mig till datorn och kolla på lite bilder. Det ville han och vi tog fram bilderna från fotostunden. Med en gång bekräftar han att: det är bilderna som jag tog med kameran. Han fick själv välja ut vilka bilder han ville ha med i dokumentationen och vi reflekterade tillsammans om bilderna. Sen satte vi in bilderna i hans portfolio.

Det här blev inte den dokumentationen som jag hade tänkt ut från början. Jag hade tänkt visa på vad bra de kunde bokstäverna och fokusera på deras resonemang kring hur det tänkte. Pojken bekräftade på en gång att det var att han tagit korten som var det viktiga i denna situationen och inte bokstavspusslet. Han hade ju kort på pusslet så om han tyckte att det var en speciell och viktig situation så hade han ju sagt det. Vad hade hänt om jag hade tagit ett kort ändå? Hade dokumentationen blivit en speciell stund? Det kan man ju bara spekulera i, men en sån situation som vi hamnade i, det hade det inte blivit. Pojken fick vara delaktig i utvecklingen, man ser tydligt på bilderna hur korten ändrar sig och blir bättre och bättre.

Så här blev den färdiga sidan som kom med i portfoliopärmen:

”Fia och djuren” på Förskolan Kvarnen

”Fia och djuren” är ett memoryspel med bi lder från Catarina Cruusvalls böcker om Fia och djuren. Till varje bild finns även ett ljud. När du har parat ihop alla bilderna kan man klicka och lyssna på ljudet igen. Man kan välja mellan 12, 24 eller 48 bilder i memoryspelet. Vill du kan man även se hur lång tid det tar att klara memoryt. Jag tycker att ”Fia och djuren” passar bäst för yngre barn upp till ca 5 år. Det kan vara både kul och lärorikt att efter att ha läst boken prova på memoryspelet och möta bokens karaktärer igen i en annan situation. Har man inte böckerna finns de som film på youtube.

På förskolan Kvarnens yngreavdelning har Liz, Maria, Mia och Therese under året arbetat i barngruppen med boken  ”Fia och djuren, alla ska vara med”. Mia berättar att boken innehåller ett både roligt och bra tema, hur man sak vara mot varandra och att alla är lika mycket värda. Parallellt med bokläsningen har man även sett på film om ”Fia och djuren”. Mia lyfter fram att det är lätt att nå alla barn om man använder både bok och film eftersom yngre barn behöver öva för att klara att sitta och lyssna på en hel bok. Alla kan inte det direkt och då kan det vara bra att ta film till hjälp. Personalen tipsar även om att man kan arbeta på liknande sätt med böckerna om Benny och med materialet som hör till Babblarna. Böckerna är ett bra diskussionsunderlag både för barn och vuxna och det kan även vara bra att relatera till böckernas karaktärer för att lösa problem som dyker upp, t ex genom att fråga barnen ”Hur tror du att Benny hade gjort nu?”.

Nyfikna barn och engagerade pedagoger tar sig an nästa digitala utmaning, iPad!